Vad är ultralätt?

För 70 år sedan bildades den internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO). I syfte att standardisera allt som har med civil flygning att göra, skapade man ett antal normer för konstruktion av flygplan. Lätta sportflygplan som omfattas av detta regelverk benämns “normalklassade”. Vissa flygplanstyper hamnar dock utanför detta regelverk — som exempelvis de nya ultralätta flygplanen.

För en oinvigd kan det ge intrycket av att det inte finns några som helst normer för ultralätta flygplan, eller att dessa på något sätt skulle vara “sämre” än normalklassade flygplan, men så är det naturligtvis inte.

Snarare är det så att varje land i Europa som tillåter flygning med UL-flygplan har sina egna nationella regler för hur dessa flygplan skall vara konstruerade. Trots att dessa regler inte med automatik gäller i andra länder, är de väldigt snarlika i allt väsentligt.

I Sverige är det Kungliga Svenska Aeroklubbens (KSAK) konstruktionshandbok som beskriver vad som gäller för byggande och handhavande av UL-flygplan.

Det europeiska regelverket

Så frågan är: var går gränsdragningen mellan normalklassade lätta flygplan och ultralätta flygplan? Det är ganska enkelt — ett UL-flygplan har följande tekniska begränsningar:

Det får ta max två personer (pilot och en passagerare)
Den maximala flygvikten, inklusive pilot, passagerare, bagage och bränsle får inte överskrida ett halvt ton (450 kg)
Flygplanet måste kunna flygas mycket långsamt vid behov — ända ner till 65 km/h

Med ultralätt flygning följer även vissa regelmässiga inskränkningar, exempelvis får man inte flyga i mörker eller inuti moln. Flyga ovanför molnen går bra så länge man kan se marken mellan molnen. I allt annat gäller i stort sett samma regler som för all annan civil luftfart.

UL-flygplanen indelas i tre klasser: A, B och Gyrokopter

Klass B är den vanligaste klassen. Dessa flygplan styrs med roder, precis som normalklassade flygplan och ser i princip ut som vilka andra enmotoriga propellerflygplan som helst, även om de är lättare i konstruktionen. Vi på Borås Ultralätt Flygklubb flyger endast klass B, där vi har tre flygplan i denna kategori.

Klass A är en utveckling av hängflygare: i princip en vinge med en underhängande “gondol” innehållande motor, förar– och eventuellt passagerarsäte, samt landställ. Oftast benämns dessa för “trike”. Piloten manövrerar genom att förskjuta tyngdpunkten med kroppen.

Gyrokopter–klassen är för små lätta helikopterliknande konstruktioner. Istället för konventionella vingar har dessa en framdrivande propeller och en rotor som roterar av fartvinden och genererar lyftkraft. Det finns cirka 30–40 gyrokoptrar i Sverige.

Trenden för UL-flygning i Sverige är tämligen konstant. Enligt statistiken finns det idag 450 st registrerade UL-flygplan, varav största delen är av klassen UL-B, dvs roderstyrda.

UL-certifikat

Ett UL-certifikat är ett nationellt certifikat; ett certifikat som du har tagit i Sverige gäller alltså endast i Sverige. Men det är inga problem att flyga i de flesta europeiska länderna med ett svenskt UL-certifikat så länge du känner till de olika variationerna mellan ländernas regler.

Våra nya flygplan flögs exempelvis hem från fabriken i Serbien till Sverige via Ungern och Polen av klubbens egen motorflygchef som en normal flygtur.

Antalet UL-certifikat i Sverige är idag cirka 740 st, och antalet har varit i stort sett oföränderligt under de senaste åren. Av någon anledning är majoriteten av piloterna män, trots att hobbyn passar alla i lika stor utsträckning — oavsett kön.

Varför ultralätt?

Fördelarna med att flyga ultralätt är för de flesta den relativt låga kostnaden — ett UL-certifikat kostar cirka en tredjedel av vad ett certifikat för normalklassade flygplan kostar. Detsamma gäller för de fortsatta årliga flygkostnaderna. Det är fråga om en avvägning mellan det lägre priset och de regelmässiga begränsningarna.

Men upplevelsemässigt är denna form av flygning svårslagen!

BORÅS ULTRALÄTT FLYGKLUBB