Vad är Ultralätt?
UL-flygplan är flygplan som bestämmelsemässigt inte omfattas
av den internationella ICAO-konventionen (International Civil Aviation
Organisation). Flygplan som omfattas av ICAO:s regelverk brukar benämnas
“normalklassade”. Flygplan som inte fyller dessa krav klassas under kategorin
“Experiment/privat” och dit hör de ultralätta flygplanen.
Skälet till detta är att UL-flygplanen inte följer ICAO:s konstruktionsnormer.
Det kan ge intryck av att det inte finns normer för UL-flygplan, men så är det
lyckligtvis inte.

Varje land i Europa som tillåter flygning med UL-flygplan har regler för hur
dessa flygplan skall vara konstruerade. Dessa regler är nationella och gäller
inte med automatik i andra länder, även om reglerna i de flesta länder i allt
väsentligt liknar varandra.
I Sverige är det KSAK:s Konstruktionshandbok som är normerande för byggande av
UL-flygplan. Denna norm är i sin tur ett derivat av JAR 22, den internationella
Europeiska normen för konstruktion och byggande av motorsegelflygplan.
I ett avseende finns det en europeisk internationell överenskommelse vad avser
UL-flygplan och det är gränsdragningen mellan lätt flygplan och UL-flygplan.
JAA har antagit följande regel:
Ett UL-flygplan är ett en- eller tvåsitsigt flygplan vars maximala flygvikt för
de tvåsitsiga inte får överskrida
450
kg och 300 kg för de ensitsiga. Detta avser landversion. I sjöversion
tillåts en viktsökning med 10 %. Dessutom får flygplanens stallfart aldrig vara
högre än
65 km/h.
Sverige kommer att antaga denna regel och har för närvarande ingen egen viktgräns
för ensitsiga UL, utan även dessa får väga 450 kg. Dessutom tillåter de
nuvarande bestämmelserna i Sverige att flygplan i sjöversion får väga 500 kg.
Vad vi däremot har, är ett krav att alla tvåsitsiga UL-flygplan skall kunna
lasta minst 175 kg inom gällande maximal flygvikt, och minst 90 kg för
ensitsiga UL-flygplan. Högsta tillåtna stallfart är densamma i de svenska som i
JAA-bestämmelserna, dvs 65 km/h.
UL-flygplanen indelas i två klasser, A och B:
Klass A är de flygplan
som
manövreras med
tyngdpunktsförskjutning, s.k. “Trikar” och är en utveckling av
hängflygets glidare där man försett flygplanet med en “gondol” innehållande
motor, förar- och passagerarsäte samt landställ.
Klass B är de
ultralätta flygplan som är
roderstyrda,
precis som alla normalklassade flygplan.
Läget i Sverige:
Trenden för antalet UL-flygplan i Sverige är fortfarande ökande, men ökningen
har mattats något. Enligt statistiken fanns vid årsskiftet 2004-2005
249 st UL-flygplan med giltiga
flygtillstånd. Av dessa är 45% roderstyrda (klass B) och 55% tyngdpunktsstyrda
(klass A). Antalet giltiga UL-certifikat var samtidigt 607 st. Tre nya
flygplantyper har nyligen tillkommit: Voyageur II (UL-A 51), Zenair CH 601 UL
(UL-B 42), Tecnam P92 Echo (UL-B 44).
(Klipp från http://www.ksak.se/M-KSAK/UL/index.html; 2008-02-09)